Åh, vad jag hoppas att dom har rätt på vädret. Varje år så går jag & längtar efter första snön. Det är i stort sett bara jag & Varg som älskar snö. Lite udda tycker jag. Ett stilla snöfall är sjukt lugnande. Vaknar jag på morgonen & ser att det snöar ute så är jag lyckan själv. Då kan inget eller ingen dra ner mig. I många år har jag kunnat dra på mig jackan bara för att gå ut & titta på stora, tjocka snöflingor som sakta singlar ner mot marken. Stunder som bara är mina & som ingen kan ta ifrån mig.
Vad är lycka för mig? Att stå ute i mörkret när det snöar tjockt, tätt & det enda man hör är ens egna hjärtslag & snöflingor som äntligen vidrör marken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar