Nej, nu får det vara slut med all självömkan!

Ja, jag är sjuk. Sådär sjuk som bara en karl blir. Men nu är det bara nästäppa och hosta som plågar mig så dant. Hostan är värst för jag får inte sova om nätterna, utan jag kör bara ett enda långt maraton av hostattacker. Tror ni jag har ont i bröstkorgen eller? Träningsvärk har också tillkommit så det är extra skönt sådär.

Ja, vården suger riktigt hårt. Jag blir inte tagen på allvar när jag säger att jag vill få svar på varför jag har så ont i ryggen. Istället för en remiss till ortopeden(som jag faktiskt bad om) för vidareutredning så skjutsas jag ut till sjukgymnast igen, men en specialare den här gången. Jag sa klart och tydligt att jag INTE ville till en sån igen. Men som vanligt så lyssnar ingen på vad jag, en ungdom, säger. Kommer jag inte vidare så är jag körd.

Det är påtryckningar både från AF och soc nu och om jag inte kan få läkaren att lyssna på mig så slutar det snart med att jag kommer stå på gatan utan några pengar. För jag blir då bortplockad från programmet som AF har och då tillkommer helt nya krav från soc som jag absolut inte kan nå upp till.
Stressen står mig upp i halsen, jag kan inte sova, min aptit har försämrats(då är det fan i mig illa), jag orkar inte göra något för motivationen är puts väck, har en konstant oro över min ekonomi.

Nu är mitt tålamod slut och jag tänker inte längre sitta tyst och acceptera att bli förbisedd och ignorerad. Jag tänker minsann tala om för dom vad jag tycker och tänker om det här. Jag kommer inte godta ett nej från läkaren för jag SKA vidare nu. Och hör sen!

Jag blygar minsann inte.


--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det var väldigt skönt att åka bort lite över helgen och försöka tänka på annat. Sällskapet var ju mycket mer än bra. Jag måste iofs ha varit jättetråkig för jag är ju sjuk och aningen dämpad. Jag är roligare än så, det kan jag lova dig. 
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fan

Jag hatar mig själv för att jag är så rädd. Vill kunna släppa den där spärren så jag kan leva mitt liv fullt ut. Som bara jag kan.

Förvånansvärt hur något gammalt kan sitta kvar så länge.

Satan i gatan.

Tisdag

När jag vaknade så insåg jag att jag hade glömt lämna in ett papper igår, så det var bara att hoppa i kläderna och göra sig i ordning för att åka till stan idag igen. Frågade Christabelle om hon ville sällskapa mig, för det är ju bara att inse, allt är roligare om man är 2. Vi blev 3 personer som åkte in och först svängde vi förbi arbetsförmedlingen så jag blev av med det där pappret. Sen gick vi till linds för en fika. 2 dagar i rad för mig. Det är absolut inget ovanligt fenomen i min värld. Jag har ingen aning om hur länge vi satt där, men mot slutet tjatades det om att jag skulle dricka upp mitt te.

Idag regnade det inte, men det var kallt. Vi, som i trio, strosade mellan affärer i jakt på en duglig mössa. Den fanns på stadium. Jag fann ett par mysiga tumvantar. Efter det släppte vi av ett stycke tös på busshållplatsen och plötsligt blev vår trio en duo.

Duon hamnade på Harrys. Vi satt och myste(östgötska; mös) under den dunkla belysningen. Det blev ett par glas + nötblandning. Själv satt jag med en kaffe och en liten mörk chokladbit. vi drog låga skämt, skrattade, filmade och tog kort. Vid halv 7 så bestämde vi oss för att det var dags att dra sig hemåt. Sagt och gjort.

Väl hemma så började sökandet av mat. Bulgur med chicken a la king värmdes snabbt och jag slängde i mig maten. Sen blev det plötsligt lite action hemma för 2 av katterna hade ner vattensprutan så det vällde ut vatten på parkettgolvet. Oj oj oj, vad jag blev sur på fanskapen. Fram med papper och handdukar och vips så var det åtgärdat. Resten av kvällen spenderade jag med att lyssna på hockeymatchen. Vi vann. Sen lyssnade jag på de sista minuterna av fotbollen. Sverige vann.

Det var min o så händelserika tisdag.

Måndag

Jag vaknar mycket senare än jag borde gjort. Det där med alarmklocka vill inte fungera på min iphone av någon anledning. Alla som känner mig vet att jag inte är den snabbaste på morgonen, men oj vad snabb jag var på just en måndag. En får ju inte bli sen till fikan med Linda. Det blev jag ändå. Vi gick till linds som i vanlig ordning och med tanke på att jag inte har fikat på 200 år så hade jag svårt att lägga band på min entusiasm. Det var ju ett tag sen vi sågs så det blev uppdateringar om allt möjligt. Jag minns inte hur länge vi satt där, men jag vet att det började regna, för jag hade glömt paraplyet hemma.. Murphys lag, anyone?

Någon gång på eftermiddagen så var vi iaf färdigfikade och browsade runt lite i affärer, just för att undkomma regnet. En bussresa senare så stod jag i Lindas hall. Hon har ju flyttat och jag ville kolla in hennes nya place. Sen tänkte jag att jag kunde hänga lite extra med tanke på att vi inte har setts på jag vet inte hur länge. Lägenheten var så mycket mysigare och hemma än den hon hade innan. Det beror nog på att bruden bor större nu och faktiskt har riktiga rum, haha. Jag fick en högklassig rundtur och ett glas päronsaft.

Summa summarum. Det var en bra dag.

Uti ändan om

En låt min far lärde mig när jag var mycket ung. Den var OCH är fortfarande oerhört uppskattad.

I Kina går kineserna med stora bamburör.
De sticker ner japanerna i stjärten så de dör.
Uti ändan om
Uti ändan om
Allt uti byxorna
I ändan om

Ja, den är något udda. Pappsen är lite udda. Nej, han är inte rasist. Han har bara väldigt udda humor, som jag.

Var det någon som sa efterfest?

Haha, ja som vanligt så stannar jag på festen när alla andra drar ut på krogen. Undrar när människorna kommer tillbaka för efterfest. Jag är trött, full o hungrig som satan. Hej, jag är tjock! :)