Man är ju inte den som spottar i glaset

Jag blev uppringd förut av en tjej från Global Expansion som undrade om jag ville komma upp på en jobbintervju nästa vecka. Dom har ringt en gång tidigare, men då tackade jag nej p.g.a avskräckande kommentarer från bekanta. Den här gången så skiter jag i det och ser var det kan leda. Det är ändå ett jobb, som ger pengar, vilket jag är i behov av. Fröken fattig har inte längre råd att vara sådär löjligt petig med vad hon vill jobba med. Verkligheten kom ifatt henne ändå. Så vi får se om det går bra nästa onsdag. Jag vågar egentligen inte hoppas, men kan inte riktigt låta bli ändå.