Det var en helt vanlig dag & jag satt vid datorn. Kollade runt lite på fejsbok & så ser jag att Petter, en vän till mig, hade lagt upp nåt. Då helt plötsligt slog det mig från ingenstans, att den där käringajäveln har jag ju inte träffat på år & dagar(bokstavligt talat).
Vi umgicks väldigt ofta förr, men det försvann någonstans & jag har absolut ingen aning om varför.. Men som den man jag är så tog jag tillfället i akt & hörde av mig till honom. Jag tänkte att vi måste ju träffas & uppdatera varandra lite grann. Så Herr Pettson fick bli den att leta efter en lucka i schemat för socialt umgänge.
Luckan blev en torsdagkväll ute hos hans föräldrar(bortresta) med grill/bio/alkohol. Eller ja, det skulle bli bio, men alla som var med tyckte att det var roligare att prata & umgås istället. Jag höll faktiskt med om det & jag fick ju tillfället att lära känna nya människor.
Nu sådär i efterhand så känner jag att jag verkligen har saknat Petter. Inte bara att klämma på honom utan också den aldrig sinande strömmen av sarkasm & ironi. Det låter kanske konstigt, men det finns faktiskt kärlek bakom hans uppkäftiga kommentarer. Ingen käftar som du :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar