Inte mkt har hänt idag. Jag vaknade nån gång på förmiddagen, men fick sån äcklig mensvärk att jag inte kunde göra så mkt mer än att ligga i fosterställning & försöka härda ut. Tids nog gick det över & då sov jag till lunch ungefär. Gick upp vid 2, men har bara suttit instängd på rummet. Det har blivit så nu. En hel del faktiskt. Har bara lämnat rummet när jag måste göra nåt. Hoppas bara att jag inte håller på att trilla dit igen. Usch nej, det vill jag inte ens tänka på. Har ju så mkt annat som är viktigt nu som jag måste fokusera på. Skiten kommer väl ikapp en förr eller senare. Längtar inte alls till mörkret, när man börjar tänka på allt jobbigt igen. Som man har trängt undan & försökt glömma. När det bubblar upp igen, som tidigare, som alltid, då man sitter där & ältar, analyserar ALLT in i minsta detalj, frågar sig själv varför. Varför ska sånt här alltid hända mig?
Nej, jag ska inte börja tänka på skiten nu för då kommer jag inte kunna sova ikväll. Om man ändå hade en person som man kunde berätta allt för. Hela historien, från början till idag. Jag har aldrig haft en sån i mitt liv tidigare. Jag har bara olika personer som jag berättar olika saker för. Men men, jag får väl va glad för det lilla jag får för det är det enda jag nånsin har fått.
Nu har jag fått skriva av mig lite iaf för det gör att allt känns lite bättre. Därav den "mörka" poesin jag har skrivit innan. Nu förstår Du kanske varför dom är gjorda på ett visst sätt.
Nu blir det ett avsnitt av Karin & sen ska jag försöka sova. Godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar