For your information

Här kommer en text som jag skrev för 3,5 år sen. Den är väldigt personlig.


Jag minns..

..En tid då jag var lycklig..
Gräset var grönare, buskagen och träden var tätare än nu..
Jag minns en morgon då jag gick upp tidigt, gick ut på altan i bara nattlinne för att känna solen värma mitt ansikte..
Det var varmare på den tiden..
Jag minns hur jag sprang omkring på gräsmattan vid gungorna, hur jag undvek tistlarna som låg gömda i gräset..
Jag visste exakt var dom var för jag hade studerat dom noggrant..
*ler*
Man var mer uppmärksam på såna saker på den tiden..
Jag minns när jag och Carro lekte på snurrgungan..
Det var ett stort traktordäck som man gungade mot stolpar..
Jag älskade att vara där..
Tills den en dag var borta för att ersättas av en barnsäker tråkig lekplats..
Snurrgungan var tydligen för instabil..

Jag minns en dag..
När jag var hos pappa på rydsvägen..
Det var en varm sommardag..
Pappa var ute på altan med Börtan..
Jag gick ut och skulle fråga honom någonting..
Helt plötsligt sliter pappa tag i mitt hår..
Han skriker på mig och jag börjar stortjuta..
Han står och gormar på mig ett bra tag..
När han släpper taget så ser jag att det ligger kvar en stor hårtuss i hans hand..
Jag sprang in, fortfarande storgråtandes..
Och vet ni vad det värsta var..?
Jag visste inte för en sekund vad jag hade gjort..

Detta är ett av dom starkaste minnen jag har..
Och varje gång jag tänker på det så börjar jag gråta..
Min pappa var ganska hårdhänt när jag var liten..
Tog tag hårt i armen..
När jag skrek att det gjorde ont så sa han ”Skrik inte!”..
Men det gjorde ju ont..
Han kunde skratta åt en när man grät..
Men trots det så älskar jag honom..
Fy fan..
Jag älskar honom så högt så det finns inte..
Men han har ärrat mig så dant..


Jag har inte träffat pappa på över ett år nu..
Delvis för att jag har varit deprimerad till den grad att jag har varit självmordsbenägen..
Dessutom så blir det alltid bråk när jag är hos honom..
Jag får skäll för minsta lilla..
Jag är en sån person som sällan saknar människor..
Men jag saknar alltid pappa..
Så in i helvete..
Fortfarande vill jag inte åka dit..
Jag kommer ihåg när han sa att han skulle flytta till sin flickvän i helsingborg.. Han undrade vad jag tyckte om det..
Jag svarade att han får gärna flytta till antarktis om han vill bara jag får träffa honom..
Han lovade att vi skull träffas lika ofta, dvs varannan helg..
Men så blev det ju inte..
Det började med två gånger i månaden, sen en gång i månaden, varannan månad..
En gång träffade jag inte pappa på ett halvår..
Nu önskar jag för allt i världen att jag inte hade sagt som jag gjorde..
Jag önskar att han kunde flytta tillbaka till linköping igen..
Börja om från början..
Sen han träffade Lollo så har han förändrats..
Han har inte sagt ”jag älskar dig” på hur länge som helst känns det som..
Jag vill ha tillbaka min pappa..
Jag vet vad han har gjort mot mig och mina syskon, men det är inte lika illa som många andra har haft det..
Jag ska inte klaga egentligen..

Snälla pappa, kom tillbaka!